070-250 31 80 jenny@finvovve.se

Innan nästa kapitel i mitt hundliv börjar vill jag avsluta det senaste. För så är det ju när man vill ha en hund i sitt liv, de lever en begränsad tid och får förgylla en del av våra liv innan nästa vän tar vid.

Zeb 7 veckor

Kort efter det att Selma fick somna in spenderade vi 5 månader utomlands i Chamonix. När våren började komma och jag insåg att vi skulle komma hem till ett hus utan hund fick jag lite lätt panik. Det var inte riktigt ett alternativ. Jag vill ha en mindre hund den här gången och jag har länge drömt om en bostonterrier. Min sambo var inte lika övertygad, han ville ha en ny boxer, men eftersom det är jag som tränar och har hunden som hobby fick jag min vilja igenom och jag började leta kennlar.

Valet föll på Catta som har Chandis kennel. En erfaren uppfödare med många kullar i bagaget. Jag fick ett mail om att kullen var född och att det fanns en hane till mig om jag ville ha den. Jag sa ja och fick på avstånd följa dom små ulltottarna.

Hastigt och lustigt var jag med hund igen och dagen efter vi kom hem från Chamonix satt jag med Zeb i knät. Mina vänner undrade om det verkligen var en hund jag köpt eftersom han mer liknade ett marsvin.

Zeb 3 veckor

Zeb var en liten drömvalp. Han blev snabbt rumsren, visade en stor glädje när vi tränade och flöt in i familjen ganska obemärkt.

Vi började grundträningen ganska direkt och det finns flera filmer på YouTube med hans första träningspass. Vi kom snabbt framåt och jobbade oss slutligen fram till ett förstapris i lkl Elit. Tyvärr hann vi inte hela vägen till ett championat men det hade vi utan tvekan gjort om vi fått mer tid. Vi hann också med rally lydnadens tre först klasser med bravur.

Vårt förstapris i lkl Elit och Zebs specialpris eftersom han är en frisk fläkt 🙂

Många som såg honom träna blev imponerade av hans fina detaljer, hans enorma engagemang och hans outtröttliga glädje. Oavsett om vi lyckades eller inte på planen var han ändå lika glad av att få hålla på.

Det jag inte riktigt såg men förstått så här i efterhand var att han troligtvis hade större problem än vad jag trodde med sin hälsa. Vissa saker var rasbundna, som hans trånga nos, medan andra saker mer var individuellt och ren otur. Han hade en väldigt känslig mage, fullt med spondylos i ryggen och problem med sina knän vilket visade sig i hoppsa-steg och hoppande på tre ben.

Hemma låg han gärna själv i sovrummet eller i sin bur. Han var inte överdrivet gosig eller i behov av närhet men det hörde nog tyvärr ihop med att han till och från hade ont.

Det som till slut satte stopp var att han fick återkommande urinstensanfall som både var otroligt smärtsamma och som inte gick att förebygga. Jag var på en semester i Spanien när vi fick ta det tunga beslutet men min mamma, som var Zebs dagmatte, och vår äldsta dotter var med honom vid slutet och det är jag väldigt tacksam för.

När jag tänker tillbaka på Zeb minns jag en otroligt snäll hund, både mot barn och andra hundar. En hund som alltid tog i till 100% på lydnadsplanen och en riktigt fin vän.

Om ni har några fina minnen med Zeb får ni jättegärna dela med er av det som en liten hälsning till min lilla ängla-kille.