Bruks

Nu när Selma är en glad pensionär är det dags att sammanfatta vårt brukstävlande.

Selma är, enligt mig, en mycket duktig spårhund. Säker, tydlig och noggrann. Det som varit vårt problem är att hon inte alltid varit så fokuserad på att plocka pinnarna. Mängdträning och pinn-träning har gjort att hon blivit betydligt bättre och i år har hon inte gått över speciellt många pinnar. Vi har testat att spåra på lite olika underlag och ett häftigt minne var när vi spårade tvärs över Strängnäs appellplan där jag och många andra gått under dagen. Då fick jag en liten väckning om hur lätt man gör det för deras otroliga nosar. Nu har vi testat lite mer att spåra på olika underlag där asfalt fortfarande är svårt. Vi kommer fortsätta med roliga och tokiga spår i aktiveringssyfte.

Brukslydnaden har gått som den vanliga lydnaden, ömsom vin och ömsom vatten. Egentligen är det inte momenten i sig som är problemet när det gäller lydnaden utan mer motivationen. Selma ställer upp när hon vill, oavsett vad jag gör. Det här är säkert något jag hade kunnat fått till bättre men som jag inte la så stor vikt vid när jag började träna, okunnig som man var. Många av momenten har vi dock fått ihop riktigt bra och framåtsändandet är jag riktigt stolt över. På vår sista tävling fick vi en 9:a på inkallningen och det gjorde mig glad då vi tragglat med det som sjutton. Samma tävling kröp hon även jättefint trots regn och blöt plan.

Uppletandet har varit en historia i sig själv. Från att inte bry sig för fem öre har jag en hund som gladeligen springer ut, hittar och kommer in med grejerna. Jag har jobbat stenhårt med det och det har verkligen lönat sig. 9-9 fick vi en tävling då hon hittade alla föremål. Ett tappade hon på vägen in och därav avdraget. En stolt och glad matte brydde sig då inte om att det saknades 0,5 p på lydnaden för en uppflyttning.

Sammanfattningsvis kan jag väl säga att det hängt på håret ett flertal tävlingar och vi har varit snubblande nära en uppflyttning flera gånger men utan marginalerna på vår sida. Jag känner dock att vi båda gjort vårt bästa utefter förutsättningarna och jag är både stolt och glad över vad min lilla boxer och jag klarat av!