Lydnad

Nu är Selma pensionerad från vårt aktiva tävlande och tränas mest bara för kul. Rutan är fortfarande ett favoritmoment och fotet gör hon fortfarande galant.

Lite tankar om lydnadschampionatet

Nu har jag gjort iordning championatpapprena till SKK, skrivit ihop en annons till Boxerklubbens tidning och läst alla grattis. Man blir så glad när folk tar sig tid att skriva in ett grattis i gästboken, jag är inne och tjuvkikar lite då och då.

I sex år har jag haft det här som mål. Ibland har det känts ouppnåeligt och ibland har man trott att man har varit en bra bit på väg. Nu när det äntligen är klart får man en liten söt-sur "jaha, var det inte mer"-känsla. Selma är ju fortfarande samma Selma...jag är ju fortfarande samma Jenny. Fast när jag tänker efter så finns det ju på papper att Selma är en riktigt duktig Selma och jag faktiskt lyckats träna upp min första hund till att bli lydnadschampion. Så något rätt måste jag ju gjort.

Det har verkligen inte varit en spikrakväg uppåt. Många timmars träning och en hel del misslyckade tävlingar. Men jag tror att alla tävlingar, lyckade som misslyckade, har behövts. Efter varje tävling har jag fått tänka efter, hade jag kunnat gjort något annorlunda, hur har jag lagt upp träningen på sistone, hur ska jag fortsätta.

Jag minns alla mina förstapris och känslan när man äntligen fick dom. Lydnadsklass 1 debuterade vi 1 månad innan Selma fyllt 1 år på GDLO specialen i Hedemora. Vi skrapade ihop 113 p vilket inte är speciellt mycket, Harry påminner mig om det varje gång vi ses, men vi fullföljde tävlingen. Första förstapriset kom 6 tävlingar senare på en tävling i Mälarö. Vi hade inte så många poäng till godo, 165,5 p, men det var dock ett förstapris.

Den enda klassen som gått riktigt snabbt och smidigt var lkl 2. Fjärde lkl 2 tävlingen var på Hundungdoms tävling under HUND 2003 och där slog vi till med 169 p och en andra placering. Dagen efter var ytterligare en tävling på samma plats och då blev det 181,5 p och vinst. Första vinsten och segerns sötma var underbar. I slutet av mars 2004 tävlade vi i ridhuset och tog vårt sista förstapris och fick LP 2.

Lkl 3 var lite lustig faktiskt. Första tävlingen i augusti 2004 på ÖLO's special tog vi förstapris med en poäng till godo. Sen vart det inga mer förstapris i trean så jag satte igång med eliten.

En lång och segdragen historia från november 05 till september 07. Många fakttorer spelade in varför det dröjde bl.a. barn, nytt jobb, separation m.m.

Efter 11 tävlingar fick vi vårt fösta förstapris med 259,5 p. och sen dröjde det ända tills augusti 07 innan det andra kom, men då kom det rejält. 296 p... Hon kan när hon vill lilla Loppan. Det sista förstpriset var tänkt att vi skulle ta på Boxer SM, men så föll det inte ut. Det kom en vecka senare, på hemmaplan, ett år senare på samma tävling där vi tog det första förstapriset. Riesenschnautzer klubbens årliga tillställning på Botkyrka BK, och cirkeln var sluten. SLCH!

Tack Malin för att du står ut med oss, Lennart för utmärkta tips och råd, mamma för att du är världens bästa dagmatte, Anders för världens bästa Selma och alla andra som hjälp oss på vägen.